V35+2 -vilodag

Idag har jag inte gjort något förutom legat ute i soffan på altan. Jo, vi har storhandlat mat och jag har tvättat en maskin tvätt med lite bebissaker. Men annars bara vilat. Min kropp har skrikit ifrån och jag har lärt mig lyssna på den. Sammandragningarna/förvärkarna minskade igår kväll och idag har de kommit varannan timme ungefär.

Jag ligger fortfarande i soffan och kryper nog snart in till soffan inomhus.

Just nu:


-Bloggat ifrån min Iphone.

MVC och mina mått

Jag har galet med sammandrningar/förvärkar, bebis kommande rum är tömt på saker men jag fick avbryta för att krypa ner i soffan och bara andas. Det måste varit besökt hos BM, när hon rörde om på/i magen som triggade igång något. Hoppas det ger med sig till kvällen för det är lite läskigt att jag har det så tätt hela tiden.

Kikar in här för att leverera lite mått för de som är intresserade, om inte för min egen skull.

Vikt: 103 kg (viktökning på ca 14 kg)
Symfys-fundus mått: 34 cm
Hb: 116
P-glukos: 6.5
Blodtryck: 119/73
Huvudet ligger nedåt men är rörligt.

Bilden är lånad från internet, återkommer med källa....måste gå och lägga mig.

V.35+1 och MVC besök

Nu har jag varit på MVC besök och allt såg bra ut. Lägger ut värdena sen tänkte jag, tillsammans med min lilla kurva.

Äntligen är byrån färdigmålad så nu ska jag hem och påbörja att fixa den lilles rum. Har en del förvärkar så jag får se om allt blir klart idag.

Vill visa en superfin och jätteskönt klänning från Lindex som jag köpte igår. Perfekt nu till magen då jag växt ur de flesta plaggen, kommer vara jättebra till amningen också. Men då får jag nog använda bh, annars lär man få mjölkringar som heter duga:)


-Bloggat ifrån min Iphone.

V 35+0 -att göra innan bebis kommer

Förvirrningen kvarstår. Igår skrev jag i rubriken att jag var i v. 35+0, men det var ju "bara" 34+6. Men, men det är bagateller i det stora hela:) Vet ni vad jag mer har förträngt...att jag ska gipsa magen. Det har totalt flygit ur mitt minne och det är verkligen dags nu innan magen sjunker allt för djupt -blir tydligen inte några fina bilder då. Tuttarna kommer tejpas upp -också ett tips från cyberrymden då de annars har en förmåga att vila på magen och det ser ut som man har "gamla häng....". Så så får det bli, mycket vasselin och tejpta tuttar. Jag har ju allt hemma....gips, vaselin, gladpack och tejp så egentligen är det bara att sätta igång. Men är lite orolig över hur lång tid det tar då jag inte orkar stå längre stunder. Har även läst att en del svimmar under processen. Men jag vill ändå testa.

Något som jag också har förskjutit är att välja foton. LisaMarie tog enormt grymma bilder på mig, älskling och skruttis -men jag har sådan beslutsångest så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Så det skulle jag även vilja ha klart innan bebis kommer.

Att göra innan bebis:Gipsa magen
Välja foton
Bli klar med den lilles byrå
Möblera klart bebis rum samt fixa sista med bebis kläder etc.
Skriva förlossningsbrev
Packa BB väska

Jag måste bara visa grannens träd...det är nu utblommat, men det var SÅ vackert. Det står precis så man ser det från vårt kontorsfönster. Jag kilade över för att ta kort och hjälp vad det surrade i trädet, alla dessa glada flygfän som fick i sig lite mat:) 

V.35+0

Har äntligen börjat ta tag i målandet av den lilles minbyrå från Ikea. Känns bra då jag kan börja lägga in bebiskläderna och få ordning på det blivande barnrummet.

I övrigt är hormonerna här för att stanna -helt crazy. Ser ut som en tonåring i ansiktet och humöret åker upp och ner. Känner mig återigen tung i kroppen och den värker här och där. Men, men nu är det inte så långt kvar. Jag räknar på 2-5 veckor. Idag är nog den sista dagen som enligt mig är hysteriskt mkt inbokat. Blodprovstagning, sjukgymnasten, styrelsemöte och föräldrakurs på MVC.

Sen ska jag inte boka in "avancerade" saker, för jag behöver vila mer och förbereda mig för förlossningen (mer att bearbeta kanske). Skriva klart förlossningsbrevet och börja packa BB väskan så smått. Det är läskigt nära nu.

Projektet i garaget:


-Bloggat ifrån min Iphone.

V34+5 med klåda

Fasiken oxå....min klåda har kommit tillbaka. Jädrans också, jag hoppas den inte blir långvarigt för det är så in i norden jobbig. Jag ska lämna blodprov imorgon igen, känns skönt att kolla lever och gallan. Om de ser normala ut så är jag övertygad om att det är mina hormoner jag inte "tål".

Jag får tänka att nu är det bara 2-5 veckor kvar (jag inte kommer att få gå över tiden). Det gör allt lättare. Just nu sitter jag på verkstad och väntar på att bilen är klar med servicen. Frukosten är intagen och jag sitter och småkliar på kroppen hela tiden.

Just nu:


-Bloggat ifrån min Iphone.

Ont

Denna kropp skriker av smärta just nu. Har varit ute och hållt älskling sällskap och vi inväntar svågern då det är dags för kusinerna att åka och hälsa på sina småsyskon på sjukhuset. Tanken på att ställa sig och laga mat nu får mig att gråta.

Jag får verkligen äta upp det jag tidigare skrivit om, att jag mår så himla bra just nu:) Men nu är det inte långt kvar så det är fungerar bra att stå ut med krämporna.

-Bloggat ifrån min Iphone.

V 34+4

 Gårdagen var jättekonstig för mig, hormonerna sprutar och humöret åkte bokstavligen upp och ner. I helgen har vi skruttis kusiner hos oss då tvillingtjejerna fortfarande ligger på IVA (intensivvårdsavdelningen). Jag älskar att ha dem hos oss och det fungerar alltid så bra, men igår med mitt inre kaos var det en utmaning -herregud! Jag kände inte igen mig någonstans. Antar att det händer massa i kroppen med tanke på mina finnar som ploppar upp här och där. Samtidigt så har det känslomässigt varit tokmycket under veckan som varit med både medium och begravning -kanske det påverkade mig i efterhand.

Nu sitter de och sjunger hysteriskt "jag är en gummibjörn" i köket till frukosten och jag smet in till kontoret för att få några minuter för mig själv. Just nu i denna stund behöver jag lugn och ro. Tiden rusar iväg och förlossningen ligger inom räckvidd -otäckt faschinerande. Jag tänkte skriva ihop ett litet inlägg om vad som ska med i BB väskan och vad mitt förlossningsbrev kommer innehålla. Jag måste samla ihop mina tankar och känslor för att förbereda mig. Genom att varje dag fokusera inåt så kanske det går bättre.

 På morsdag monterades utemöbler och vi åt räkmacka samt räkor och revbenspjäll tillsammans med alkoholfritt vin.

God kväll...

....efter en dag med begravning är jag helt urlakad. Så vi hörs imorgon......


-Bloggat ifrån min Iphone.

På väg hem...

....från mitt besök. Oj, så mycket information och så bra och trygg hon kändes. En kvinna i medelåldern, fräsch med väldigt fin (vit) inredning. Litet rum med högt i tak. Ett ställe med värme och harmoni.

Jag var lite nervös innan, tänk om det skulle kännas konstigt. Men så fort jag klev in och satt mig i en vit något oskön fåtölj så försvann jag in i samtalet, timmen gick fort och jag kände inte min kropp.

Jag ska skriva mer sen om vad vi pratade om. I stort var det om min personlighet, en förklaring till min svårighet att i början ta mig till skruttan, min uppväxts påverkan på mig (läs min mammas påverkan), mina tidigare liv. Förhållandet med älskling och på slutet av samtalet när tiden var över pratade vi kort om relationen till min far och skruttis.

Vi bokade in en ny tid i oktober, men med inriktning energimedicin. För att få bort de "dåliga" energier jag inte rår på, sådana som gör att jag inte kommer vidare.

Ett mäktigt samtal och en ökad förståelse till varför jag är den jag är. Efter besöket lyxade jag till det med lunch på T.G.I Fridays....där vi åt middag på första bloggträffen i Sthlm. Sedan köpte jag presentpapper på Lagerhaus och nu sitter jag på tåget hem. För en gång skull känner jag mig lugn och harmonisk. En känsla jag vill ha hela livet och som jag kommet kunna uppleva mer av när mina "dåliga" energier inte ligger i vägen.

Lunchen:



Jag:



Vill ha:



Mina inköp från Lagerhaus:


-Bloggat ifrån min Iphone.

Medium

Sitter på tåget och ska till ett Medium kl:11.00. Det har varit så mycket annat i tankarna så jag har inte förberett mig så mycket inför detta besök. Men sitter nu och funderar lite på tåget. Undra hur hon är? Vad kommer hon säga? Jätte spännande!!

Jag har tidigare varit hos mediumet Jan Hall i Motala, helt fascinerande. Så jag lyckades få dit både bästa kompisen, pappa, älskling, grannar, en annan kompis och syskonen -de instämmer nog i sin upplevelse. Då det tog en hel dag med övernattning till Motala så ville jag prova något som är närmare och blev tipsad om denne. Hon ska vara bra och har även varit med i tv.

Jag återkommer med en liten rapport sen.

Ville även visa er en jättefin spegel som vi hittade i en butik när vi jagade våra utemöbler -vill ha!


-Bloggat ifrån min Iphone.

V. 34+0 + vår barnvagn

Äntligen har jag fått några bilder på vår barnvagn. Som jag har skrivit tidigare blev jag väldigt överraskad när vi fick kartong på kartong levererat till oss. Vi hade tur som både fick vagnen till inpris från Brio, vi fick även ett bidrag för ett av chassit av papsen.

Vi (jag) har vetat vad för vagn som vi ville ha. BRIO Happy är efterföljaren från den vi hade med skruttis och vi har varit så himla nöjda med den. Det var bara ett problem....att jag även velat ha svängbara hjul då dem är grymma att använda vid trånga utrymmen, i affärer etc. Men det skulle inte fungera där vi bor (på landet). Så jag hade länge världsprobem med detta:)

Eftersom vi fick bra pris, passade vi på att köpa tillbehör även till vintern. Känns skönt att ha det ordnat. Då vi även fick bidrag så köpte vi till ett chassi med svängbara hjul -så nu är det verkligen drömvagnen vi har här hemma. Den är jättefin, och vi valde en svart vagn...samma som vi hade med skruttis. Tycker det är så stilrent.

Som ni ser nedan valde vi separat liggdel och sittdel. Vi hade kombi med skruttis och kände att vi ville testa något nytt denna gång. Så jag satte på liggdelen på den med lufthjul och sittdelen med de svängbara hjulen. Det var även väldigt lätt att skifta så första halvåret åker sittdelen upp på vinden så har vi det chassi vi inte använder för tillfället i förrådet, så det är ju tur att man har lite extra plats här hemma. Så vi kommer ha den perfekta vagnen till alla tillfällen:)

Vår vagn:

Lite tillbehör:Jag hade velat haft guld, men blev rekommenderad att inte köpa den då den "fjällar" och ser konstig ut efter tvätten. Vi valde även ett sittunderlag i flece.

Två olika förvaringssätt.

Den första när man går runt där vi bor och skötväskan när man behöver ha lite mer grejjer.
Bilderna härifrån är lånade från www.brio.se

SkyddVi valde ett myggnät och regnskydd. Istället för parasoll som vi hade till skruttis och som enligt mig är svårt att få till bra valde vi ett solskydd som är genomträngligt och som under har ett med mer nät som släpper igenom lite mer än vad bilden visar.

Info från föräldrautbildning och gigantisk mage...

Ikväll var vi på föräldrautbildning, MVC..... Denna gång handlade det om förlossning och smärtlindring. Hon som höll i det var jättebra. Hon har tidigare jobbat flera år på förlossningen och har precis blivit utbildad i profylaxandning. Hade själv fött tre barn, två vanligt och en med kejsarsnitt. Hon skönmålade ínte förlossningen utan berättade hur det är, hur jä-la ont det faktiskt gör om man väljer att föda utan smärtlindring. Kanske det är lättare för mig att ta till det hon sa än om jag inte hade varit med om någon förlossning tidigare. Jag mindes första gången jag var på denna kurs för sju år sedan, det var en gammal manlig barnmorska som höll i detta och han skönmålade hela förlossningsprocessen och hur underbart vackra födande kvinnor var.

Kursen började med hur en förlossning kan starta, ni vet först med molande mensvärk för att sedan få tätare och regelbundna värkar. Hon påtalade hur viktigt att vi inte glömmer bort att andas avslappnat, och här får partnern ständigt påminna -allt ska vara avslappnat. Hon gick igenom latensfasen, att man ska försöka vila hemma så mycket som det går och att det är för våran skull som barnmorskorna helst vill att man ska stanna hemma så länge som möjligt. Om fostervattnet går så ska det vara utspädd hallonsaft och luktar som sperma -är det grönt/gult är barnet stressat. Tips är att använda en binda för att kunna se och lukta.

Vi fick tips om vad man ska ha med till förlossningen (MVC mapp, barnkläder, leg, babyskydd, inneskor, dricka, snabba kolhydrater (till båda), musik och kanske kortlek:)

När man kommer in kollar de mammans blodtryck, kollar hur hon mår. Man ligger med CTG kurva minst 20 min för att se hur barnet mår (normalt 110-160 slag/minut) samt hur ofta värkarna kommer och hur långa de är. Hon poängterade att det är viktigt att man förmedlar tidigt till barnmorskan vad man vill få ut av förlossningen, hur man vill att den ska gå till (i bästa världar) -lämna gärna förlossningsbrevet. Det är inte viktigt vilket ställe man föder på, hur nya golv dem har utan det viktigaste är kemin mellan blivande föräldrarna och barnmorskan. Fungerar det inte begär att få en ny -man måste känna sig trygg annars försvårar det förlossningen.

Sedan kommer den aktiva fasen då man ska vara öppen från 4 cm och att man vill att mamman ska vara uppe och gå eller vara upprätt så mycket som möjligt då det underlättar processen. Hon tycker det är viktigt att man visualiserar sig sin drömförlossning, tänker positiva tankar och inte fokusera på det negativa -tankens kraft gör väldigt mycket.

Något som jag läst på en del innan men som hon tog upp var smärtlindring man kunde använda sig av. Värmekudde (att ta med själv), tens, akupunktur, sterila kvaddar (något jag ALDRIG kommer använda), lustgas och ryggbedövning (EDA). Den sistnämnda hade några krav och fanns en del nackdelar. Man ska vara i den aktiva fasen och öppna sig minst 1 cm per timme, man får en kanyl i handen då EDA är blodtryckssänkande så får man vätska för detta. Man kollar först så barnet mår bra med CTG kurva. Det är narkosläkaren som lägger EDA och man får nål i ryggen efter lokalbedömning och en dosa sätts framtill där man fyller på med morfinet. Resultat kommer efter ca 20 min. Nackdelen är att bebisen blir påverkad (trött och dåsig). Eftersom livmodern bedövas så avstannar förlossnignen oftast något och det kan bli svårt att kissa. Ev. behöver man värkstimulerande dropp. Ser man att barnet ser dåligt sätter man en tråd på barnets huvud (som skruvas fast)...mindes inte vad det hette. Upptäcker man att barnet blir så pass påverkat/dåligt så tar man ett blodprov från barnets huvud och beslutar efter detta.

Hon tog upp akut kejsarsnitt och omedelbar/urakut kejsarsnitt samt sugklocka. Moderkakan ska ut senast 30 min efter förlossningen, annars blir det operation. Man är kvar ca 2 tim på förlossningen innan man hamnar på BB.

Vid flera tillfällen kom rädslan över mig och tårarna brann, ville bara därifrån. Men är stolt att jag satt kvar, älskling hade sätt att det var nära att jag brast. Men vi ska klara det här ihop, det är jag säker på att vi gör då han var en klippa under skruttis förlossning och jag känner mig kanontrygg med honom när det gäller att han finns vid min sida.

I vissa kläder ser jag gigantisk ut...bl.a. i denna tunika:)

V 33+6 med ett taget beslut och sorg

Snurrigt i huvudet
Det är mycket som snurrar i huvudet just nu och jag fixar inte att ha för mycket "där uppe". Får inget gjort och virrar bara omkring. Det är frustrerande och jobbigt. Igår fick jag en migränattack och hängde över toastolen på kvällen, synen försvann och jag kunde inte somna in för att det gjorde så ont. Jag kände att det var ett tecken på att jag måste rensa bort saker från kalendern igen.

Att ha inplanerade saker varje dag gör inte saken bättre, jag får inget andrum och min känsla är bara att jag vill gå och lägga mig. Men till skillnad från förut så står jag kvar och kämpar lite till. Sakerna som jag har inbokat är både roliga och tråkiga, men inget som jag vill eller kan ändra just nu. Så min stragegi är att ta en dag i taget och inte titta för långt fram.

Det jobbigaste som hängt över mig är ett beslut ang. mitt updrag som kassör i samfälligheten där vi bor. Det har varit slitsamma två år som jag suttit, då jag tog över ett "råttbo" från tidigare icke engagerade kassörer. Nu när jag fått ordning på allt, så känns det som musten gått ur mig. Det finns inte det stöd som behövs, så igår tog jag beslutet att hoppa av uppdraget och det kändes som en stor lättnad. Eftersom årsstämman är på torsdag så måste allt ordnas upp och vi har enbart 1 1/2 dag på oss. Jag hoppas kunna sitta kvar i styrelsen, men med enklare uppdrag som inte är lika tidskrävande. För nu har vi ju en bebis på gång, och då får man ännu mindre tid än tidigare. Jag känner just nu att tiden kan inte mätas med pengar, livet är för skört för det.


Begravningen

Ett annat dilemma som jag har, men som jag förnekar. På fredag är det begravning då min bästa kompis pappa har gått bort allt för tidigt pga cancer, jag har valt ut en klänning. Men inser att jag kommer se ut som ett tält i den, ska gräva djupare i garderoben och se om jag kan hitta något annat. Jag har för mig att jag har en oanvänd klänning, men frågan är bara om jag kan få på den över magen. Sen har jag problemet med mina fötter som är SÅ svullna -jag kan liksom inte ens få ner svullnaden med kalla fotbad. Jag kommer knappt i mina "foppa" tofflor längre, och dem är i normala väldigt stora och glappande. Jag ska till huvudstaden på torsdag och ska kolla runt lite då och kanske om jag tar på mig skorna innan jag går upp på morgonen så kanske det skulle fungera. I landsproblem kanske, men ett dilemma för mig då jag ändå vill känna mig anständig på begravningen.

Sen är det här med känslorna, jag kan känna panik över situationen. Innan han dog så kunde jag känna sorg och grät mycket både själv, inför älskling och tillsammans med bästa kompisen. Det gjorde jätteont och hade väl in i det sista ett hopp om att det skulle ordna till sig, att allt skulle bli bra. Efter han dog höll sig denna sorg kvar, men efter ett tag är det som jag stängde av. Kunde/kan inte tillåta tanken att träda fram, tänker jag inte på det så finns inte "problemet". Hans ansikte kommer fram då och då, och jag blir bara arg och rädd. Tänk att det drabbade en som var så nära, som har varit där under uppväxten och alltid funnits som en bifigur. Jag har inte orkat prata så mycket om han, mer än att berättat för min närmaste familj. Det är jobbigt att bli påminnd.

Jag tänker samtidigt, att tänk de absolutaste närmaste som fru, barn och syskon som befinner sig nära det hela. Som var med vid händelsen, som ska ordna inför begravningen och allt som sedan påminner om olika händelser eller saker i hemmet. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas. Jag kan inte tänka mig min pappa gå bort, eller tänk älskling eller skruttan. Det är ju helt horibellt, men som faktiskt kan hända vem som helst. Det är för stort för mig att ta in.

Jag är rädd för att jag ska spåra ur totalt på begravningen, att alla känslor jag packeterat inne i mitt innersta ska komma fram. Nu speciellt under graviditeten som jag inte känner igen mig själv. Jag kan få utbrott för minsta lilla och gråter som ett barn i tid och otid.

Men jag tror ändå att det kommer bli en fin stund!