....min systers minsta tvillingtjej opererades i/vid hjärtat idag. Det är hennes ductus som inte stängt sig (mellan lunga och hjärta). Normalt sätt så har alla barn som ligger i magen en öppen sådan, men stängs efter en förlossning som gått fullgången tid. Det är relativ vanlig operation för prematurbarn. Hennes syster har det också, men verkar kunna fixa med att stänga den själv.
Läkarna trodde dock inte att den minsta tvillingtjejen var i så dåligt skick som hon var i så de vet inte om hon kommer klara sig samt att ductusen var mycket större än vad dem sett på ultraljudet. Om hon klarar att återhämta sig så kommer det ta lång tid och en infektion skulle vara en livsfara för henne. Så med andra ord, om det är så att hon klarar sig så kommer det vara en lång och tuff resa framöver.
Läkarna trodde dock inte att den minsta tvillingtjejen var i så dåligt skick som hon var i så de vet inte om hon kommer klara sig samt att ductusen var mycket större än vad dem sett på ultraljudet. Om hon klarar att återhämta sig så kommer det ta lång tid och en infektion skulle vara en livsfara för henne. Så med andra ord, om det är så att hon klarar sig så kommer det vara en lång och tuff resa framöver.
Samtidigt som detta kom fick jag reda på att begravningen på bästa kompisens pappa är bokad. Så idag är en sådan där dag man vill ha så få av som möjligt. Ögonen är svullna av all gråt och sammandragningarna duggar tätt. Jag försöker tänka på andra positiva saker, men det är rysligt svårt. Dem ledsna tankarna kommer ikapp hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar