V. 30+6 med gravidiets "krämpor"

Nu finns det ingen återvändo, vätskan i kroppen är här för att stanna. Värst är det förståss på em/kvällarna -det börjar kännas riktig obehagligt. Så fort mina stödstrumpor är rena och torra åker de på, men de täcker tyvärr inte alla dagar. Dem hjälper och det är skönt. Jag försöker även dricka mer vatten men det är så svårt för jag tycker verkligen inte om det. Vigsel -och förlovningsringen är lagda på hyllan och jag kan endast använda ett fåtal par av alla mina skor.

I övrigt så har jag fått graviditetstäppa i näsan på morgon/fm, i går kändes som det inte släppte alls. Men det gör inte så mycket. Det som gör mig orolig är dock mitt bäcken (foglossning) som känns värre och värre. Nu var jag inte still i helgen heller, och jag hoppas det beror på det. Ryggslutet däremot får en behanding varje kväll/varannan kväll av tens apparaten, det hjälper enormt mycket.

Ni som följt mig ett tag har ju ständigt fått läsa om min huvudvärk tidigare, men den är som bortblåst. Nu kommer den som den brukar göra, då och då. Illamåendet har man totalt glömt bort hur det kändes, när man hängde där över toasitsen och begränsade större delen av sitt liv. Jag kan nog säga att jag började må som bäst i v. 27-28. Så får vi se hur länge som jag är på benen, jag är fortfarande beredd på att ta ner min garderob och en säng så jag slipper trapporna här hemma sista tiden. Men vi får se, om det håller sig så som jag mår idag så blir det prima ballerina.

********

Den lille i magen är mycket livlig, så det kommer säkerligen bli ett mycket vaket barn....lika som storasyster. Hon levde om mycket, och när hon kom ut så sov hon väldigt liten. Om jag ska vara ärlig så hade jag velat "beställa" en som sov, för jag mindes hur jobbigt det var att skruttis inte sov -då jag själv har ett enormt sovbehov. Det går kanske inte jämföra då med nu, och det är bara gilla läget. Jag är också väldigt glad för att jag ens lyckats med att bli gravid igen.

Det är nog första gången jag skriver det då jag egentligen hatar att vara gravid. Men jag räknar med att det är ca 7 veckor kvar till förlossningen, så det är inte så långt kvar. Det är ju ändå så, att för att få ett barn är det ett av sätten att gå igenom. Tänk att vi ändå lyckats med en IVF som ledde till ett barn i magen, det är så stort så jag kan fortfarande inte ta in det.

Jag fick barn i oktober sist....mysig månad då jag gillar hösten, mörkret och tända ljus. Men just nu i allt som skett med mitt mående (depression) så är den här tiden på året perfekt. Jag njuter till fullo av vädret och jag kan se mig framför hur sommaren ska bli. Det kan spritta till i kroppen av glädje och förväntan, det är inte ofta det har gjort detta år. Jag hoppas det blir mer av den varan. Jag börjar kunna se framåt, det har jag inte gjort tidigare.

Jag ska inte sticka under stolen, att jag är livrädd för förlossningen och den tid som kommerefter. Allt klet med avslag och innan allt vatten försvunnit från kroppen. Jag är även orolig om jag kommer upprepa samma mönster som med skruttis, då jag hade svårt att ta mig till henne. Jag brukar tänka att nu har jag fått hjälp sedan v. 15, alltså har jag varit hos kurator 16 gånger och sjukgymnasten 16 gånger och det har verkligen gett resultat. Jag är förberedd på ett HELT annat sätt. Dem kommer även finnas kvar efter förlossningen så det är många som kommer fånga upp mig. Älskling är med också på ett helt annat sätt, och kan läsa signalerna. Sen ska man inte sticka under stolen att det är för jäkla jobbigt periodvis att få ett litet barn, det blir sömnbrist och irritation på det. Men allt det goa väger över med råge....annars skulle man inte skaffa fler barn.

Se bara på mig, som hade svårt i flera år....men ändå så sitter jag här igen med magen i vädret.

Tänk att vi ska få en sånhär skrutt till: