Jobbade idag, ringde maken vid lunch. Det första jag fick höra var: ambulansen har hämtat din pappa och de är på väg till akutsjukhuset....han har ingen känsel i ben och armar samt att han ser inget. Tillhörande är att de var barnvakt åt skrittan. Jag började så klart stortjuta. Jag blev ivägskickad av chefen för att åka till sjukhuset. Under dessa 30 minuters bilfärd var jag övertygad om att han skulle dö och undrade hur skruttan skulle ta det hela. Väl framme mötte jag hela familjen. Visade sig att de hade kört på motorvägen (mamma, pappa och skruttan) för att de skulle hjälpa gammelmormor att handla mat. Helt plötsligt var pappa tvungen att stanna bilen, han såg inget och hade ingen känsel i ben och armar. Mamma fick dra åt handbromsen och ringa 112. Ambulansen var där på 15 min, de hade tydligen varit jättegulliga med skruttan. Hon hade velat hjälpa till och kommit på en massa förslag som skulle få morfar frisk.....men hon frågade honom även om han skulle dö nu.
Så nu sitter jag här med mamma och väntar på att han kommer tillbaks från röntgen. Maken har åkt för att jobba ikväll, skruttan följde med syrran och barnen hem. Maken ska ha all eloge och kärlek i världen då han har fixat och ordnat för oss alla idag -en riktig hjälte!
Känns som om det kan bli en lång natt, men huvudsaken är att pappa överlever. Helt plötsligt försvinner alla småbekymmer och man bara rycker på axlarna för bagateller.
Pappas 1:à rum
Han blev nog lite besviken att han inte fick åka ambulanshelikopter till akuten....på bilden ser ni sjukhusets helikopterplattan.
-Posted using BlogPress from my iPhone
