V.19+6 och sammandragningar

Helgen har varit super. Jag har mått bra och känt mig glad. Nu har det blivit bakslag och det känns sådär. Hur mycket jag än förbereder mig på att det blir bakslag så blir det ändå jobbigt.

Okej att jag känner mig låg och nedstämd men det är så jobbigt att det ska gå ut över kroppen. Igår blev det sängen och ett bad större delen av dagen. Idag blir det nog inte mycket mer än att vila i soffan. En av grannfruarna kommer över efter lunch...även ifall jag bara vill vara själv och dra täcket över huvudet så är det bra med sällskap vid dessa situationer.

Halvsitter i soffan och har haft jobbiga sammandragningar hela morgonen, huvudvärken är på intågande och jag hoppas att det inte är migrän. Det gör ont i bäckenet och jag är både illamående, yr och det tjuter i öronen. Vetekudden ligger och värmer magen då jag idag och igår har fått starka mensmärtor och molande värk i ryggen. Sover som en kratta så jag känner mig som en riktig zombie.

Det är tungt nu men jag känner ett inre lugn när den lille lever loppan i magen. I natt fick jag även min andra rörelse utanför magen (strax vid naveln) -det är en enorm känsla!

Denna håller mig sällskap i soffan:


-Bloggat ifrån min Iphone.

Vecka 19+5 och magbilder

Jag jämför gamla bilder som är tagna för 8 år sedan när jag väntade skruttis och idag. Jag märker att magen växer sig större snabbare vid andra graviditeten...eller så bara blev det så den här gången -att magen är större. Det ska bli kul vid mållinjen (=förlossningen) och se och jämföra magen då:)

Jag har hört folk säga att om det är mer än 7 år mellan graviditeterna så räknas man som förstföderska vid det andra barnet. Men det vette sjutton, jag tycker jag märker allt mycket tidigare vid denna graviditet än tidigare....så jag vet inte riktigt om jag tror på detta.

För 8 år sedan:

Idag:

Hungrig

Mitt dilemma just nu är att jag är hungrig väldigt ofta men inte så sugen på mat. Det bästa är att få komma iväg och äta hos någon annan som lagar mat eller på någon restaurang med buffè. Jag har inte så mycket energi att varken komma på eller laga maten.

I fredags hade vi så mycket rester i kylen så det fick bli en skink och pasta gratäng:

1 års kalas

I går skulle vi på 1 års kalas, men pga sjukdom hos pappan blev det inställd. Dock träffades vi hemma hos vår svåger dit även födelsedagsbarnet kom, så det blev ett litet minikalas ändå:)

I present fick han två byxor och en body från Polarn och pyret -oh vad jag älskar deras kläder:)

IKEA

Idag blev det som sagt ett besök på Ikea för att titta på barnsäng och skötbord. Vi (läs jag) har kommit fram till att det blir troligen inte grejjer därifrån, i sådant fall en spjälsäng. Men de flesta skötborden som vi föll för var så himla rangliga och vi är van vid bastant och rejält sådant.

Nackdelen är då att priset springer oftast iväg....så det får bli en avvägning. Skönt iallafall att det är rätt lång tid kvar...så vi har "all" tid på oss att leta vidare.

Denna tyckte jag var okej, MEN det högsta sängläget man kunde få tyckte jag var för lågt:




Är lite petig, men det blir ju sista barnet för oss och jag vill ha saker som känns bra in i själen.

Usch...nu sitter jag här i husets tystnad. Kan inte sova så jag gick ner i köket och surpla i mig lite yoghurt. Inte ens katten är pigg nog att hålla mig sällskap. Jag tycker det är så jobbigt med dessa sömnlösa nätter och vet inte hur jag ska lyckad få en hel natts sömn.

-Bloggat ifrån min Iphone.

God morgon...

...ligger och jäser på hotellet efter en enorm frukost. Dirty dancing vi såg igår var helt ok -älskar ju filmen...dock är den lite söndertittad:) Teatern gick jag tillsammans med mellansyster (och föräldrarna)...en present till henne.Sedan mötte jag upp älskling och skruttis på hotellet, där vi sov kvar.

Packningen är klar och vi ska bege oss mot Ikea...vi ska kolla in deras utbud av skötbord och spjälsäng. Sen får vi se vad som händer:)

Just nu:



Systers mage med tvillingar v. 20+1 igår när vi vila på hotellet innan teatern:


-Bloggat ifrån min Iphone.

Helg i Sthlm

Är med syster på hotellet i huvudstaden. Ikväll blir det Dirty Dancing...ska bli kanoners. Men först middag på hotellet.

Vi var förbi BRIO butiken, blev besviken. Hade velat haft fler färger på barnvagnarna, men de olika modellerna med olika chassit fanns. Tycker ju den olivgröna, bruna eller svarta är så fina. Hoppas älskling tycker samma sak:)

Jag har en ide...men vill kolla med älskling först. Förhoppningsvis kan jag få ett bra pris oxå, vilket inte är fel då det inte bara är barnvagn som kostar pengar till den lille.

Ha, ha....jag har köpt första grejen till bebisen. En bebisfilt, så SÖT! Kunde inte motstå.....

Helst vill jag ha liggdel och en sittdel, dock fanns inte den i mina favvofärgen (på bilden är det kombi varianten (Happy)):





-Bloggat ifrån min Iphone.

V 19+2 med vin och magbild

Är hemkommen från bästa Malin och en underbart god middag. Eftersom skruttis sover kvar där så är jag och älskling hemma själva ikväll. Tanken var att äta räkor och dricka alkoholfritt vin...men jag är fortfarande så mätt så jag sitter och smuttar på vinet.

Bjussar på lite bilder:











-Bloggat ifrån min Iphone.

Reaktion för mina krämpor

Har precis vaknat och ligger i gästrummet...hm, eller kanske jag vågar säga blivande barnrummet. Tapeten är ljus/isblå med vit inredning -fräsch och krispigt. Jag hamnade här vid tre i natt -jag har så svårt att sova. Jag vaknar och har ont lite var stans och sen har jag svårt att somna om. Jag överväger stark att skaffa en lång gravidkudde och hoppas på bättre sömn. Toabesöken brukar vara vid tolv, tre, fem och i normala fall går jag upp för dagen vid åtta. Som tur är kan jag vila dagtid.

Vår dotter har börjat reagera på att jag har så ont i bäckenet. De dagar jag har haft svårt att gå är hon så hjälpsam, men hennes oro har börjat komma upp till ytan. Hon gråter på fritids, hon vill vara med mig jämt och följa med när jag ska någonstans. Igår hade hon och älskling ett långt samtal innan hon skulle sova. Jag känner mig så maktlös, oavsett hur mycket vi pratar om att det är normalt för gravida och att det tillhör så vill man inte att ens barn ska må "dåligt" eller vara orolig.

Jag har en underbar man som gör allt för vår dotter, och det är en stor trygghet. Han skulle aldrig svika henne och finns alltid där både för mig och henne. Han har skött det mesta här hemma...både tvätt, disk och städning. Tvätten är hans område i vanliga fall så hjälps vi åt med det andra. Men han förstår att jag inte fixar det andra i lika hög utsträckning som tidigare. Visst kan det komma smyg kommentarer....men jag kontrar gärna med att vi kan byta kroppar -det är inga som helst problem:).

Skämt och sidor så tror jag vi båda bara vill få bebisen i vår famn och börja leva den familj vi alltid velat. Även ifall skruttis är så glad att bli storasyster så kommer det bli en STOR omställning för henne, hon är van att få all uppmärksamhet under alla dessa år....och nu blir det inte så.

Nu ska jag och min "mensvärksmage" gå upp och äta frukost. De senaste dagarna har jag varit SÅ hungrig hela tiden. Problemet är att jag kan bara äta lite i taget nu, för att jag inte ska känna att jag spricker. Det är inte alltid jag kommer ihåg det då jag tidigare ofta äter stora men få måltider och jag äter vansinnigt fort. Ibland glömmer jag bort att jag måste äta små måltider. Eftersom jag äter så fort så hinner jag inte känna att magen håller på att spricka förrän det är försent. Hela magen gör ont, jag måste blotta magen från kläderna som sitter åt och det blir jättesvårt att andas. Och ändå åker jag dit gång på gång....snart kanske jag lärt mig:)

-Bloggat ifrån min Iphone.

V 19+1 och bälte

Var hos sjukgymnasten idag...beklagade mig över bäckensmärtorna som blir värre. Jag fick med mig ett bälte att använda och några hemövningar så jag kan starka upp mina muskler som kan hjälpa till som stöd. När jag ändå var på stan passade jag på att köpa en amningsbh från Triumph som inhandlades på Lindex (tips då de nu har 20% rabatt på bh). Jag hade samma modell för sju år sen...den är helt kanon!

Mitt bälte:


-Bloggat ifrån min Iphone.

V. 19+0 och lyckat ultraljud!

Efter lämnat skruttis på fritids, tidigare än vanligt så styrde vi bilen till sjukhuset. Vi var hoppfulla men närvösa. Allt gick smidigt och vi kom tjugo minuter innan utsatt tid. Vi blev uppmötta av läkaren som skulle göra undersökningen och strax efter kom fotografen.

Läkaren började med att fråga hur vi ställer oss till om fostret/barnet är bärare av translokation 13. Vi har tidigare pratat om det och var eniga om att avbryta graviditeten men att vi har svårt att ställa oss till om barnet hade tecken på down syndrom etc. Han ställde medicinska frågor som om jag hade blödit något tidigare eller haft något avvikande beteende på kroppen.

Tanken var att vi skulle iscensätta en ultraljudsundersökning samtidigt som fotografen tog några bilder, men läkaren började mäta kroppsdelarna på en gång. Jag tyckte det kändes helt naturligt och fotografen var så proffsig så jag märkte knappt att hon var där, förutom att det brann av lite blixtrar här och där. Jag var så fokuserad på att se den lille på skärmen, så jag såg nog lite sur ut på korten:). Efter en kort stund smet hon iväg och vi blev ensamma kvar med läkaren. Han berättade väldigt utförligt vad han såg och visade alla saker han mätte, så som lungor, hjärta och alla fyra kamrar, blodflödet till och från alla möjliga ställen, lårbene etc.. Han kollade hjärnan och parametrar som mun, fingrar och fötter etc. En del saker visste inte ens jag själv att jag har. Efter varje del så berättade han att det såg bra ut och såg inget avvikande. Dock är vi medvetna om att en och annan kan smita emellan och visa sig vara sjukt ändå. Han tyckte det inte fanns någon anledning att vara orolig utifrån det han såg och något fostervattenprov var inte nödvändigt, som han uttryckte sig "jag skulle bli väldigt förvånad om barnet visade sig vara bärande av tranlokationen". Han baserade det på tidigare KUB test och den undersökning som gjordes idag.

Under ultraljudsundersökningen låg jag och spände benen och tårarna bara rann, vid ett tillfälle ville jag bara hulka som ett litet barn. Men jag höll emot. Efter, när vi satt och prata så var jag så glad och lättad. Vi ringde runt några samtal i bilen på vägen hem. Periodvis satt vi och pratade på, älskling började fundera på namn och jag saker som jag skulle vilja handla sen. För att i andra stund sitta helt tysta för oss själva.

När jag kom hem så släpade jag mig till soffan, där jag legat hela dagen. Jag har fått någon nerv i kläm i benet/vid rumpan så jag kan inte gå framlänges....jag går just för tillfället baklänges. Tur nog ska jag till sjukgymnasten imorgon:). Till en början var jag helt upprymd och lyckan var verkligen total, tårar rann hej vilt. Efter ett tag blev jag helt slut, musten gick ur mig och det är därför jag inte har formulerat något inlägg förräns nu.

Här har vi vår lilla bebis som är beräknad till den 10 juli 2012:

15 timmar kvar...

...till vårt riktade ultraljud. Ett jädrans tjat om nedräkning, jag vet men jag måste ut med infon än att gå bära på all vånda.

Jag önskar så innerligt att det ska se bra ut imorgon bitti. Vi ska vara där 8.30....men jag kommer vilja sitta där redan 8.00. Jo, vi ska ha med en fotograf. I vanliga fall så skulle jag vara uppstressad över det, men hon är så himla naturlig och go så det kommer gå bra.

Räkorna är hämtade, jag hoppas vi får njuta av dem i positiv bemärkelse:


-Bloggat ifrån min Iphone.

V. 18+6 + Specialist MVC

Igår var vi hos en läkare på spec. MVC. Läkaren var sen och det blev ett "expressbesök" på 30 min men han var väldigt fokuserad och hade koll på läget så vi fick ut det vi behövde.

De blodprover jag lämnade i december hos min MVC visade på att jag har underproduktion av sköldkörteln (enligt Google drabbas 0.6% av gravida kvinnor...om det är sanning vet jag inte). De flesta symtom man kunde få kan jag skriva under på. Så det kan vara en förklaring till varför jag varit så nere/deprimerad. Det kan även ge fosterskador om man inte medicinerar mot det. Så nu har jag from idag börjat äta Levaxin.

Jag blev måttligt irriterad på både min BM och läkare som missat det här. Jag hade kunnat börja redan för över två månader sen! Men det är bara att gå vidare, jag kan inte ändra det som varit. Men jag kommer vid nästa besök på MVC att uttrycka min irritation över det hela. Jag vill ju kunna lita på dem, att dem gör sitt jobb och inte missar saker. Förhoppningsvis var det en engångsföreteelse.

Vi var ju där för att prata om medicinera med antidepressiv medicin under graviditeten. Läkaren tyckte vi skulle börja med Levaxinet först med en uppföljning när jag ska till MVC läkaren om 5 veckor. Så vi ska avvakta med SSRI preparat, vilket jag tyckte var otroligt skönt. Det man vet i dagsläget är att mår inte mamman bra och är stressad etc. så mår inte fostret bra, därför är det "vanligt/vanligare nu" att sätta in medicin. MEN man kan inte med säkerhet veta exakt vilka skador barnet kan få...de forskningar som gjorts har inte kunnat påvisa något. Men som läkaren sa så finns det heller inte så mycket forskning runt det här ännu. Man har dock sett att en del barn har "abstinens" första dygnen efter förlossningen (lättirriterat, gröt mycket, oroligt).

Jag hoppas verkligen att Levaxinet kan hjälpa lite iallafall...för då kommer det lösa sig med dem samtalskontakter jag har.

Ang. förlossningsdepression så sa även läkaren (vilket jag läst om tidigare) att har man haft det tidigare...vilket jag har haft så finns det en ökad risk för att få det igen. Dock känner jag mig inte orolig. Nu har vi "koll" och kan känna igen tecknen och krävs det medicin då så kommer jag inte tveka....då är ju barnet ändå utanför magen.

Pratade med min syster som väntar tvillingar. Hon äter tydligen oxå Levaxin för underproduktion av sköldkörteln...men sen två månader tillbaka. Vi har det i släkten, eftersom det är ärftligt så blev det kanske inte världens överraskning. Appropå syster, så ska hon till samma läkare idag som vi ska träffa på det riktade ultraljudet imorgon. Ska nog ringa senare och fråga hur han var.

Jag har inte sovit mer än ca 2-3 timmar i natt. Har ältat olika scenarion, hur det kan se ut imorgon beroende på vilket besked vi får. Även ifall den här väntan är jobbig och påfrestande så ångrar jag inte en sekund att vi struntade i moderkaks/fostervattenprovet. Jag hade aldrig stått ut med att vi fått missfall för något som vi valde att göra.

Min medicin from idag och fram till förlossningen:


-Bloggat ifrån min Iphone.

39 timmar kvar....

....till vårt riktade ultraljud. Räkorna är beställda och ikväll kyls det alkoholfria vinet. Jag måste bara hålla mig vid gott mod. Jag vill vara så positiv som möjligt innan något annat visas inför vår framtid. Jag har aldrig förr pratat så mycket om framtiden med bebisen som jag gör nu, det är till och med att skruttis säger att "ja, men det är ju inte säkert att det inte blir något" Kloka unge...men som jag väljer att inte lyssna på just nu:). Tror det kallad försvarsmekanism eller förnekelse. Det tjänar inget till att deppa ihop innan vi vet något. Varför förpesta livet i onödan. Tror dock att älskling är måttlig nervös då han fått magkatarr, men det kan ju förstås vara något annat också.

Imorgon ska jag träffa chefen och därefter träffa en kollega för lunch. Jag ska leta efter en alla hjärtans dag present till familjemedlemmarna. Själv har jag önskat mig fina tulpaner.

Det blir nog ett besök på H&M också. Behöver gravidlinne, trosor och leggins....jag köper imorgon och sparar kvittot (för säkerhets skull)....får passa på när man kan få lite rabatt:)


-Bloggat ifrån min Iphone.