söndag 28 februari 2010

Söndag

Nu är det avklarat, vi kommer inte att stå kvar i adoptionskö på vår adoptionsbyrå. Jobbigt, men ändock en skön och befriande känsla. Känner mig mättad med allt som har med syskon försök att göra just nu, kanske beror det på att det har varit intensivt tänkande fram och tillbaka de senaste dagarna om hur vi ska göra med avgiften.

Nu när det är beslutat så kanske jag kan få lite frid i hjärterummet och börja leva igen.

Imorgon är det skola igen, innan jag sticker hemifrån har jag planerat en 45 min promenad i rask takt. Jag försöker klämma in promenaderna innan dagen börjar, för jag har märkt att annars blir dem sällan av.

lördag 27 februari 2010

Välkomna till min nya blogg!

Antingen har ni hittat hit från min tidigare blogg
eller så har ni helt enkelt "sprungit" på den ute i cyber rymden.

Anledningen till min nya blogg är att min tidigare har krånglat, jag har inte kunnat lägga in blogginlägg och "kastas" ständig ur den. Har även fått veta att mina bloggvänner även haft det svårt att besöka min gamla blogg.

Passade samtidigt på att byta namn på den nya. Jag startade min tidigare blogg samma dag som vi startade vår 4:e IVF, april 2009. Bloggen skulle vara ett sätt för mig att ventilera vårt IVF´ande och resan till ett syskon. På resan har det hänt en hel del och just nu är fokus inriktat på något helt annat än IVF. Det är kanske därför som jag vill ha ett nytt namn som passar oavsett om jag IVFàr, inreder, lever normalt svenssonliv, går ner i vikt, tränar, pluggar, jobbar.

I jakten på ett nytt bloggnamn tyckte maken min att jag skulle ta namnet "Mina jag och framtiden" efter filmen Mina jag och Irene (med Jim Carrey). Min man tycker jag är lite "schitzo"och anledningen är att jag är allt eller inget (nu hoppas jag att ingen tar illa vid sig när jag som är egentligen helt frisk ur mina ögon sett skämtar om en så allvarlig sjukdom som schitzofreni).

Vill vi få barn så är det bara IVF som gäller, vill jag gå ner i vikt så är det bara det som hägrar, inreder jag så finns inget annat, är jag glad så är jag skitglad, är jag ledsen så tokgråter jag. Han menar att jag har ingen gråzon, inget mellanting för allt är på liv och död. Och jag måste väl medge att han har lite rätt, men jag tyckte ändå inte bloggnamnet dög för då är jag rädd att ingen besöker min blogg för att de kanske tycker jag är tokig......maken hymlade på ögonen och menade "är jag inte det då"?!

Jag har också funderat på hur blottande jag ska vara på bloggen, ska jag bjuda in nära och kära. Min tanke med den gamla bloggen var att vara anonym och få blotta sina känslor, och det är inte alltid som man vill att alla ska veta det. Vi bor i en rätt liten stad och som ni vet sprider sig rykten väldigt fort. Så om maken får vara med och bestämma så vill han att bloggen ska vara anonym och det får den bli ett tag framöver. Men jag skulle vilja bli lite mer vågad, som att bl.a. visa lite kroppsbilder och lite mer från vårt vardagsliv.

Jag hoppas att ni vill besöka mig igen, det skulle vara skoj.
Och för att jag ska få lite skojjigt så skulle det vara himla roligt att se vilka det är som kommer och hälsar på mig.
Ni kan bara skriva några rader om ålder, kön och vart i landet ni bor
(att vara anonym är helt okej).