Vågen idag: 86,5kg (=-2,3kg på 3 dagar)
En av mina bästa kompisar som började samma dag som mig (i det kompisgäng som vi kör gruppträffarna i på Itrim) har redan gått ner 4 kg -glädjer mig då hon ligger på farlig fetma och som vi ska även dem genomgå en IVF men i mars. Hon och maken har för över 5 år sedan gjort deras senaste IVF, dem har inte fått köra igång pga hennes övervikt. Hon har under dessa år inte orkat kämpa med vikten,hon har PCO som kan göra det lite svårare att gå ner i vikt. Så jag hejjar på henne för fullt!!
Igår innan gästerna kom till makens kalas hade jag ett tillstånd av okoncentration, frussen och huvudvärk. Dock försvann det när gästerna anlände och när jag fick annat och tänka på. Det var en härlig kväll och huset blev varmt av alla människor vilket värmde i kroppen på mig.
Av gästerna var det tre småttingar samt skruttis gudmor som hade en jättefin gravidmage med beräknad bebis om 28 dagar. Såklart fanns en längtan att också få bära på en sån kula igen (men jag hoppar gärna över krämporna) och det slår mig att jag faktiskt inte minns så mycket från när skruttis var bebis, undra om det kan bero på förlossningspsykosen eller om det är så för alla?
Samtidigt som vi har ett skönt liv med vår 6 åring, med sovmorgon och ingen matning, inga blöjbyten eller vakande nätter så finns en längtan till ett barn. Känner spontant dock att jag skulle kunna gärna uppleva från födseln till typ när bebisen är 4 månader och sen när dem är några år igen. Tror inte jag egentligen är en bebismamma -är nog mer en barnmamma:)
Förövrigt är det en skitdag idag, är irriterad, sur och frustrerad, så kan vi slänga in lite ångest på det. Mitt pucka har missat att ta min PMS medicin några dagar, igår tog jag den vilket gör att ångesten ligger där och pyr (det är den stora biverkningen för mig).
Vill äta allt och lite till, när jag fokuserar på målet går det lite bättre.
Skruttis och jag någon dag efter förlossningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar