Vilken PMS jag haft denna månad, känns som jag varit skonad ifrån den några månader nu. Mitt humör har bokstavligen åkt upp och ner i en hisnande fart. Varken jag eller resterande familjemedlemmar hänger med.
Jag är ledsen också, är nära till gråt. Blir det för mycket motgång så rinner de över.
Är rädd också nu när skolan i stort sätt är över så får jag tid att tänka och reflektera. Jag märker det redan nu, och det har bara gått en dag in på sommarlovet. Förhoppningsvis är det bara min PMS som ställer till det, att jag känner mig ledsen över det vi inte har.
I vanliga fall när tanken dyker upp om syskon så lyckas jag ofta tänka om och se allt positivt jag har runtomkring mig. Att det kommer lösa sig. Men när jag är så här otröstlig så orkar jag inte hålla emot och tårarna rinner.
Jag får ge det några dagar, sen får jag ta i med hårdhanskarna, anstränga mig ännu mer. För jag vägrar att hamna i en svacka igen.
-Bloggat ifrån min Iphone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar