Jag önskar just nu att vi bara sätter punkt och går vidare. Är så trött på all IVF. Nu undrar säkert fler varför jag tjatar om att jag inte vill "och varför skiter hon inte bara i det".
Men ni som själva är drabbade av ofrivilligt barnlöshet vet att hoppet är det sista som överger en. Om vi ska gå vidare så vill jag ge min man en ärlig chans att kunna bli biologisk far till ett barn till. Det känns inte rätt att göra ett sista försök innan vi prövar något nytt.
Grejen är den att jag vill gå vidare med donatorinsemination men innan det vill jag vara säker att IVF är helt kört för oss. Om nu alla IVF misslyckas för oss så kan läkarna göra en prognos om det finns en chans för oss eller inte.
Jag kan ju bli gravid, jag har ju varit det fem gånger. Men dem vill inte stanna, vilket enligt läkarna troligen beror på malens translokation.
För att försöka gå vidare i mina tankar och inte bara tycka synd om mig själv så ligger jag här i solen som ständigt blir täckt av moln. Det går inget vidare för mig:)
-Bloggat ifrån min Iphone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar