Det har varit/är en bra resa men saknaden är stor och tankarna finns ständigt på lillskrutt i magen. Jag har dagligen "ont" i magen men så länge inget blod kommer så hoppas jag på växtvärk. Jag försöker tänka positivt och det går för det mesta okej, men inte så mycket mer. Illamåendet kommer och går och igår kräktes jag för första gången. Men som jag skrivit tidigare så är illamåendet ingen garanti för mig då jag mått illa under tiden som pyret var dött för oss i magen tidigare när det slutade växa i v. 6+3.
Den 1/12 ska vi på ultraljud, vi är då i vecka 8+1. Behöver jag säga att jag önskar att detta datum är imorgon? Först då kan vi (jag) tro på en bebis i juli -12.
Googlade och såg att lillskrutt förhoppningsvis är runt 7 mm och hjärtat slår "hoppas, hoppas"!
En av utflykterna:
-Bloggat ifrån min Iphone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar