Den bra dagen som försvann

Förutsom att jag precis fått reda på att jag blev godkänd på min omtenta för Brottsofferlära (YYEESS!!) så sitter jag och smågråter på bibblan gömd bakom en av alla skärmar så ingen ska se. Det gör så fruktansvärt ont i hjärtat just nu!

Har precis knåpat ihop ett tre sidor långt klagobrev till rektorn i skolan där skruttan precis har börjat. Lång historia kort: problem med skolskjuts och de rutiner som finns kring detta, samt att skruttan känner sig otrygg pga personalens ovälkomnande på mornarna. Vi har kämpat oss blå i 4 veckor nu hos personalen, men får inget gehör vilket gör nu att vi tar det ett snepp upp till högre instans.

Det här rör upp en massa känslor, moderinstinkten gör verkligen sitt i vissa situationer -klorna är framme och vessade just nu!

Mina älskade bloggar:

Sen är det en till sak som är grymt jobbig. Jag älskar alla de bloggar jag besöker, och vissa har jag kommit väldigt nära och som jag känner igen mig mycket i. Många/en del av dem är just nu inne i IVF karusellen med ruvande etc. Jag blir SÅ påverkad, mer än vad jag själv förstår.

För jag vill också vara där, det värker i hela min kropp och den skriker "GE MIG SPRUTOR", produsera många ägg, spruta in det lugnande medlet som är så skönt, låt mig bli "tappad" på ägg och sedan vänta med förväntan och skräck för att få ett trist eller glatt besked.

Jag vill vara där NU!!! Men jag ska inte vara där nu, för det hinner jag inte med i mitt hektiska liv med två kurser och kassörskeuppdrag som jag inte lärt mig riktigt ännu samt två extra jobb, det skulle verkligen inte vara nyttigt för varken mig, min man eller vår familj. MEN jag har varit där i kalendern, pillat, fixat och räknat...för TÄNK OM!! TÄNK OM maken imorgon skulle kommat och säga, du ska vi inte köra igång med den där IVF....och jag skulle fullkomligt SKRIKA JA utan att tänka mig för. För det är jag i ett nötskal, handlar först och tänker sen.

Det är SÅ många gånger om dygnet som jag får skrika på mig själv att ge dig nu, det blir inget. Och det är SÅ påfrestande och jag blir så arg, och så håller det på. Jag kände att jag måste få ur mig det då jag har tentavecka nästa vecka och jag kan inte gå och småkoka under ytan, utan det måste ur mig.

Jag ska i och med denna tentavecka inte besöka er, vilket blir svårt då det är en stor drog och last. Men det är nog ända sättet för mig att få min längtan att svalna, att jag måste landa och inse att det är verkligen inte en optimal tid just nu....kanske när min extrakurs är över (det är nu ni ser mina två små djävulshorn sticka fram från huvudet).....AAARRRGGGHHH blir tokig på mig själv -NU MÅSTE JAG GE MIG!!

Kram till er alla, och ni som väntar på + på stickan så håller jag tummar och tår! Ses om 1.5 vecka (hoppas jag, om jag kan hålla mig).

Skulle just nu behöva göra som missen vår, kura ihop sig, dölja hela ansiktet och låta alla problem och ångest flyga förbi en. Ta dagen som den kommer och inte bry sig så mycket!