På väg hem

Nu rullar tåget hem mot Stockholm och jag längtar SÅ mycket till att omfamna både man och dotter som hämtar mig vid centralen.



Solen skiner utanför tågfönstret och jag borde känna mig glad. Men jag hittar inte riktigt glädjen, jag sitter bara här med min enorma längtan. Längtan om att ta steget ut i den här komplexa och jobbiga IVF världen. Jag undrar egentligen vad det är att längta till, med vår erfarenhet har vi ju inte ens kommit till det sista delmålet som de flesta andra gör -att få ruva.

Och en graviditet längtar jag egentligen heller inte till då jag inte har så bra erfarenhet av min tidigare.

Min längtan är att få ett syskon till skruttan, jag vill inte få se henne växa upp själv. Jag är SÅ glad över att jag har mina två syskon, utan dem skulle jag aldrig känna mig hel. Jag vill att skruttan ska få uppleva det jag fått uppleva. Jag vill kunna se om syskonet är likt henne, eller kanske en junior till maken.

Självklart finns det egoistisk anledning också, jag vill SÅ hemskt gärna få uppleva att kunna ta hand om en baby och älska den från första början, jag skulle så hemskt gärna vilja vara med om det. Enda sättet att få uppleva det är att börja processa, ta steget ut i världen utav hormonsprutor, ultraljud, äggplock och sen den långa väntan på besked -var några ägg friska och starka.

Senaste tiden så undrar jag, vad är det som hindrar oss, vad är det som gör att vi inte sätter igång? Vi har ju våra tre försök som ligger och väntar på oss, så någon dålig ekonomi beror det inte på.

Kanske jag är rädd över att alla tre-fem försöken kommer att misslyckas, hur blir det då? Ska vi ge upp eller fortsätta att kämpa för ett syskon? Eftersom adoption inte längre är ett alternativ så finns det tre alternativ och jag är rädd för valen.

Ett alternativ är ännu inget som är ett alternativ för mig och det är att vi inte kommer få fler barn. Donatorinseminarion är gör mig en "utväg" men är rädd för att maken inte vill.

Men nu ska jag försöka rycka upp mig, koncentrera mig på tentan till nästa vecka och bara njuta av familjelivet som jag kommer ha i 1.5 vecka nu då jag inte har någon föreläsning nästa vecka.

-Bloggat ifrån min Iphone.