Ledsen

Just nu känns det mesta som skit, jag kämpar mig blå för att få livet att gå ihop.

Känns som jag ivrigt trampar vatten, känner hur benen gör ont för att sen börja få känselbortfall. Jag tar en sista kraftansamling och kämpar med att hålla mig över vattenytan. Nu vet jag inte längre hur många gånger jag har hållt andan och hamnat under ytan -jag har tappat räkningen.

Jag önskar att det kommer en livboj som kan rädda mig från att drunkna...

Av min metafor förstår ni säkert att det är lite för mycket för mig nu. För mycket med skolan, en resa inom kort, och livmodern som inte vill läka, IVF som närmar sig med stormsteg, krav från omgivningen...och mensen som inte behagar att dyka upp etc, etc.


-Bloggat ifrån min Iphone.