Blä....

Just i denna stund har jag legat gråtandes i fosterställning på sängen. Huvudet pulserar ögonen är svullna och hjärtat värker.

Om jag fick styra mina tankar och känslor så vill jag inte ha fler barn, jag vill inte gå igenom den här jävla förbannade behandlingen. Jag hatar den över allt annat just nu. Jag vill inte, jag vill inte!! Vi har ju knappt börjat och den är redan så jävla påfrestande i själen och den tar upp alla mina tankar. Det funkar inte, det är inte hållbart -tänk om jag bara kunde ha en liten förhoppning att det här skulle kunna gå vägen genom IVF.

Vi har inte bara problem utan vi har dubbelproblem.

Först vill jag (som ni andra också vill) få massa fina ägg av kvalit'e som kan bli befruktade av mannens spermie, själva befruktningen och äggkvaliten har gått super. Problemet för oss har varit att vi aldrig fått tillbaka några befruktade ägg som fortsatt dela sig som de ska. Läkarna säger att det kan bero på mannens translokation. De har rekommenderat spermiedonation eller adoption samtidigt som de tror att det skulle kunna gå naturligt (dock ej stor chans) eller via IVF.

Jag verkar kunna bli gravid lätt, bara jag får chansen. Jag har trots väldigt få och "dåliga" spermier blivit gravid 5 ggr på "vanliga" vägen. Dock har 4 av de slutat i missfall.

Jag undrar verkligen varför jag utsätter mig för det här, det är ren och skär misshandel mot kropp och knopp (och även mot plånboken). Men på något sätt så är längtan till att utöka familjen större än att låta oss tre fortsätta ett gemensamt liv utan hormoner och sprutor......och bara få vara en familj som mår bra och hittar på roliga saker.

Det gör så ont i mig, jag vill inte ge upp tanken om större familj, men jag vet ärligt talat inte om det här är värt det. Jag vill verkligen inte att skruttan ska bli påverkad av vår situation (hon vet inget ännu, mer än att vi pratar om "ifall du skulle få ett syskon i framtiden -men sånt kan man inte alltid bestämma över själv"). Vi gör allt för att hon ska må bra och vi lever som en vanlig glad familj -men inombords är det kaos och jag vet inte hur länge jag kommer att håller.

Imorgon är det en ny dag och nya tag!

-Bloggat ifrån min Iphone.