Tankar

Mina dagar rinner ifrån mig, jag hinner inte med (vilket jag kanske borde vara tacksam för). Nu är det inte alls långt kvar tills det är dags att sätta första Menopur sprutan i fläsket. Jag har haft mina strategier för att inte tänka för mycket på kommande behandling. Bl.a. tänka att det kommer att ordna sig, vårt medium har sagt att vi kommer få 2-3 barn och jag litar på honom, så kommer det inte fungera så får jag skylla på honom:). Jag har även undvikit de flesta IVF bloggar (med undantag ett fåtal) en period tillbaka, för jag vet att dessa triggar mig. Jag försöker att tänka mer på min hälsa än vad jag kommer gå igenom snart med alla hormoner etc. Det har fungerat bra, inte super, men bra. Dock fick jag en riktigt "käftsmäll" idag. Min bästa vän ringde och talade om att på fredag ska de få göra FET, vilket påminner om att det snart är faktiskt dags för oss. På lunchen kollade jag även på inspelat program av En unge i minuten och känslorna bara väller över mig. Jag tror att tankens kraft gör under, men det är inte alltid så lätt, jag önskar bara att det inte alltid behöver vara så förbaskat jävla svårt att få sin önskan uppfylld. Jag känner att jag har skjutit fram vårt problem, inte orkat ta tag i det. På ett sätt har det varit så himla skönt att betalat de där 60 000kr (för typ 1.5 år sedan) och vet att man har 3 IVF försök som ligger och väntar på en, för så länge dem ligger där orörda så finns hopp, hopp om att vi faktiskt kan lyckas få ett syskon. Hopp om att jag kommer att få uppleva en verklig spädbarnstid utan konstiga förlossningsdepressioner och konstiga sjukdomar. Nä, det är väl dags att runda av det här blogginlägget och hoppas på att det kommer gå vägen för bästa kompis, för mig och för alla er där ute som vill ha en bebis...eller kanske fler!

På vår farstukvist:

-Bloggat ifrån min Iphone.