tisdag 10 maj 2011

Ruvardag 9

Jävla skithelvete!!!!

Vill skrika de fulaste orden jag någonsin hört, svära så öronen trillar av, slå någon det hårdaste jag kan.....listan kan göras lång!

Jag tycker så in i helvete synd om oss IVF'are som måste stå ut, som genomlider all mediciner och alla dumma tankar och alla jävla biverkningar. Jag kan nog sluta här för ni förstår nog mitt budskap.

Hörde någonstans att " det är inte hur vi får det utan hur vi tar det". Jag tror på budskapet, jag gör verkligen det. Det svåraste just nu är att tänka bra och positiva tankar, jag försöker verkligen, det ska gudarna veta. Det är helt sjukt hur svårt det ska vara -HELT SJUKT!!!

Ena sekunden känns det som att jag äger världen och inget i den kan krossa vår lilla familj, för att i andra sekunden trilla och faller hårt och skrubbsåren får det svårare att läka för var gång.

Min man kom hem idag på lunchen och vi kramades, kramades länge. Han sa en klok sak, som han ofta gör. Han sa "vi måste spela för att kunna vinna". Han har rätt. Jag vill också kunna tänka klara tankar, så som han gör. Jag vill inte måla fan på väggen utan några som helst belägg. Varför kan inte jag leva i nuet??

Varför ska det göra så förbannat jävla ont?!?!?!

Just nu önskar jag att vi var rika, så rika att vi kunde köpa oss ett barn.....för jag vill inte proppa min kropp full med mediciner. Jag hatar att utsätta min kropp för risker, jag vill inte få cancer eller annat skit. Jag vill inte det, vi har haft tillräckligt med sånt skit!!

Jag har inte läst igenom mitt inlägg, så det är säkerligen i en salig röra. Mina svullna ögon svider, men måste bara få ur mig allt! För det gör så fruktansvärt ont i hjärtat så jag vet inte riktigt hur jag ska orka hålla ihop mig.

Jag ska väl försöka kliva upp ur min fosterställning här i soffan där jag har legat idag. Jag lovade mig själv, jag lovade maken att jag skulle leverera lite plugg....men min kropp vill något helt annat.

Nu ska jag försöka skrapa ihop mina kroppsdelar, mina tankar och torka soffan från tårar. Måste skärpa till mig -men hur ska jag lyckas??



-Bloggat ifrån min Iphone.

4 kommentarer:

  1. åh jag är ledsen. Det är futtiga ord, men de enda jag har. Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag vet , raring...Jag vet.... Och du vet också hur jag känner nu, det är faktiskt ett "efterskalv" från det misslyckade försöket. Bland annat...får jag väl säga.
    Jag berättar mer n är vi ses...det lovar jag.
    En annan sak jag lovar är att du ska få den varmaste kramen av mig... Den finaste, varmaste kramen.
    L.T

    Till dess får du en virtuell kram.
    Luiza

    SvaraRadera
  3. Många kramar till dig vännen!

    SvaraRadera