onsdag 11 maj 2011

Ruvardag 10

Sitter framför datorn och utför en del plugg. Känns bra, riktigt bra. Kämpar dock emot panikångesten som kryper sig fram då och då, försöker knuffa bort ångvälten som ligger och trycker på bröstet -det här ska bara gå!

Idag har det blivit ruvardag 10. Jag har nu i andra, eller om det är tredje natten i rad fått kallsvettningar. Jag vaknar totalt genomsvettig men samtidigt som jag fryser, har svårt att somna om -måste vara biverkningarna från progesteronet. Jag som alltid klagar på att jag fryser, jag tar nog tillbaka det. För jag tror att jag hellre fryser än svettas.

Startade dagen med en lång dusch, försöka få bort allt kladd från i natt och få ny energi. Det blir nog till att byta sängkläder också:). För att må så bra som möjligt (vilket känns som en omöjlighet) så har jag låtit bli IVF bloggar så gott det går och har inte googlat så mycket heller, och det hjälper en hel del. Så jag ska försöka låta bli det hädan efter i några dagar till, önska går ju iallafall.

Psykiskt:
Otroligt smärtsamt och olidligt -helt galet!

Fysiskt:
Kallsvettningar på nätterna, fryser och svettas vartannat på dagarna också för den delen. Har haft en hel del mensvärk/molande värk i livmodern i några dagar, vilket kan betyda vad som helst. Brösten slutade att ömma ett tag, för att sedan bli mer ömma, men även det kan ju betyda vad som helst. Totalt energilös, vilket jag kan garantera beror på min stress för hela denna situation.

Jag har haft som en regel för mig själv, att inte analysera mina symtom. För jag vet att det lika gärna kan bero på progesteronet lika väl som det kan bero på en graviditet, dock har jag valt att spalta upp dem ovan, det kanske alltid hjälper någon i framtiden eller mig själv om jag skulle vilja jämföra någon gång.

Trots att jag inte tänker på vad mina symtom kommer att generara i så mår jag förbaskat dåligt, men det blir nog så för oss kontrollmänniskor. Just nu känns det som att jag skiter i resultatet, bara jag får reda på det. Men det är bara att inse att jag kan inte göra ett skit och jag måste lära mig att ta dagen som den kommer för jag kan inte styra allt.......tyvärr.......

2 kommentarer:

  1. Heja heja!

    Tummarna hålls stenhårt för er!
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Det känns som det lika gärna kunde varit jag själv som skrev den kommentaren du skrev till mig.
    Psyket behöver kanske en paus, men det blir ändå ingen paus av att vänta, eftersom den enligt mig är ännu värre..

    Kramar

    SvaraRadera