Jag har suttit och korrigerat klart min uppsats efter min opponering jag hade i torsdags. Känns skönt, men bävar över att det inte är klart ännu. Har hört om kurskamratet som har fått korrigera upp till tio gånger innan den blev godkänd, men det orkar jag inte tänka på nu:)
Jag loggade in på denna blogg för att jag kände behov av att skriva av mig. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Kanske jag mer har behov av att skrika, men skrutt har sina kompisar här hemma så det är nog ingen vidare bra ide. Jag skulle kunna prata med maken, men vill inte bedröva honom med mina bekymmer.
Visst vore jag glad över att jag lever och är frisk, men det är svårt när man är låg och känner en hopplöshet. Jag får ta denna dag och deppa ihop och ta nya tag imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar