Usch så dåligt jag mår när jag får feber, jag blir totalt borta i både tanke och kropp. Jag har varit det i fyra dagar, men det känns som en hel evighet. Även ifall jag längtat till nästa vecka, så får jag panik över alla saker vi (jag) har inbokat.
Vid sådana här situationer kan jag tänka i termer att "tänk om vi skulle haft en bebis nu". Hur skulle jag orka det? Jag kan bli lite nöjd över att ha sådana tankar, för det gör att jag blir jäkligt nöjd över hur min familjesituation är idag. Alltså, jag är nöjd över min lilla familj, bara det att den där envisa tanken om en till bebis inte verkar vilja lämna min hjärna (hur mycket jag önskade det).
Sen räcker det med att jag tittar på ett program med bebisar i. Som igår kollade jag på "Livet på BB". Det räcker med några sekunder när den där bebisen har ploppat ut från den där mamman så finns den där enorma längtan igen.
Gahhh, så nästa gång jag har jobbiga och stressiga perioder i mitt liv så ska jag inte titta på "bebisprogram". Jag ska njuta av tanken att vi har en sju åring som sköter dig själv rätt bra och vara jäkligt nöjd över livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar