Det räckte med att maken sa några ord: "Du, jag ser tecken på att du är deprimerad".
Min värld rasade, han har så rätt. Så som jag kämpat emot för att lura mig själv. Tårarna rinner fler ggr om dagen och jag har ingen lust/ork till något + tusen saker till.
Jag var på inskrivning hos MVC igår, besöket tog ca 1.5 timme och jag grät den mesta av tiden. Jag ska få hjälp, jag ska tas upp i samverkan med psykiatrin. Troligen börjar jag hos kuratorn. Jag kommer troligen få gå hos nån också och prata om anknytning. Längre fram kommer jag också få träffa barnmorska på vår valda förlossningsklinik för att prata om min förlossningsrädsla och skriva ett förlossningskontrakt med dem (om vi kommer så långt).
Läkaren var inne hos oss oxå. Kände mig väl omhändertagen. Vi blev oxå rekommenderade av två läkare igår att göra moderkaksprov -MÖK!!
Jag hade skitdåligt blodvärde, antagligen för att jag är uttorkad pga alla mina kräkningar.
Men nånstans i allt försöker jag tänka hoppfulla tankar. Men jag är livrädd. Nästa vecka ska jag få träffa läkaren igen. Tills dess måste vi även besluta oss om moderkaksprovet.
Jag har inte orkat att blogga då jag lägger all min energi jag har på att sköta jobbet och vara med familjen.
Kram till er!
-Bloggat ifrån min Iphone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar