Ruvardag 6

Idag blir det ett kort inlägg, har mycket att stå i. Det är skönt och jag blir glad av det. Nu ska jag börja laga frukost....ha en bra dag allihop så ses vi imorgon!

Kram

Ingen ork....

....jag som har en del kvar av min "att göra lista" idag, hur ska jag orka?

Tror att mitt psykbryt häromdagen tog mycket kraft...och nu återhämtar jag mig lite. Kanske det går att flytta fram några saker.....som plugget kanske;)

-Bloggat ifrån min Iphone.

Ruvardag 5

Tack snälla ni för era fina och peppande kommentarer!

Blir otroligt stärkt av dessa!!

TACK!!!

Igår hade jag psykbryt, efter jag skrivit av mig på bloggen så var det som att det mesta rann ur mig. Jag fick ur mig det mesta av skiten ur systemet, så befriande och skönt. Fick även en del gjort med studierna och när resten av familjen kom hem så kände jag mig glad och upprymd, en härlig känsla i allt kaos.

På kvällen hade jag dukat fram smörgåstårta i matsalen (läs vardagsrummet) och precis när vi skulle sätta oss och äta så kom en grävskopa in på tomten och skulle fixa till vår tillfälliga gräsmatta på en del av tomten. Det var vår snälla granne, så det var bara att ta in allt i kylskåpet för att gå ut och hejja på honom. Under tiden som grävning pågick hann jag och maken prata igenom vårt bråk i förrgår -vilket blev superbra, vi båda förstår varandra och vilken press man egentligen befinner sig under vid en behandling. Efter två timmar fick vi vår efterlängtade middag, brasan tändes och jag gick och la mig med skruttis som hade svårt att komma till ro.

Jag känner glädje och tacksamhet idag. Torts att jag förbannar IVF så är jag ändå fruktansvart glad att det finns denna möjlighet som kan ge oss ett syskon.

Från det ena till det andra: Jag har bestämt mig för att sluta googla och undvika bloggar som handlar om IVF just nu, jag märker att det får mig besatt av allt som har med sprutor, ruvardagar, test hit och test dit. Jag kan läsa detta sen, när jag kan hålla distansen. För just nu mår jag inte så bra av dem. Jag lovar inte att det går, men jag ska göra ett försök.

Idag har jag tusen saker på agendan, och de flesta är roliga:). Vi ska köpa målarfärg, träffa syrrans ungar och ta med dem, vår dotter och mormor till en nyöppnad leksaksaffär, sedan har jag och skruttis tjejkväll då maken jobbar sent. Ska nog försöka klämma in lite plugg också.....(det var den som var den tråkiga just nu).

Ruvardag 4

Det har hunnit med att bli eftermiddag, vad har jag gjort då? Inte mycket, handlat lite mat, tittat på tv, sovit några timmar, duschat, förberett mig inför kvällens intervju vilket är den sista till min uppsats och bara kollat runt och googlat på tecken på att det här kommer gå vägen. Sen inte mycket mer.

Det här med ruvandet tar all min tankeverksamhet, all min kraft, all min energi, all min fokusering. Jag är totalt lost och ligger efter med skola och träning. Träningen är ett fysiskt hinder, men det irriterar inte mindre för det. Skolan....ja, någon gång bör jag ju bli klar, men det skulle vara skönt om det blev det här året. Har snart två omtentor som närmar sig och till dess ska jag bara ha fokusering -för dem ska jag bara fixa.

Jag tycker att ruvandet är asjobbigt, dock inte lika jobbigt som de 74 tim innan insättning för det är bland det värsta jag har varit med om. Jag vet ärligt inte vad jag ska ta mig till för att kunna få något gjort på dagarna. Det här är helt sjukt! Jag har alltid en plan, jag hade en plan -men det är som att den inte finns och det är som att jag totalt ignorerar den där planen.

Just nu när man är i allt så känns det som att det alltid kommer att vara såhär och jag vill inte det för jag mår allt annat än bra i den här situationen. Jag har varit så övertygande om att jag och maken skulle ha det skoj på resans gång, att vi skulle leva som en vanlig familj. Vi lever som en vanlig familj från 7.00-7.45 på morgonen, sedan lägger det någon slags koma över mig de närmaste timmarna för att sedan börja rycka upp mig 16.00 för att sedan bli en familj igen mellan 17.00-20.00. Jag gör allt för att skruttis inte ska bli påverkad av det här. Hur ska jag göra för att ändra detta? Jag kan inte fortsätta såhär i 15 dagar till (eller nog mer 8 dagar....då jag inte kommer hålla mig så onödigt länge med ev. test eller blödning).

Vad är det som gör det så jävla svårt att leva här och nu, ta dagen som den kommer och inse att jag kan inte göra ett skit åt om det är ruvardag 5, 6, 7 osv. Jag har liksom ingen makt längre. Jag har gjort vad jag kunnat, jag har gått ner massa i vikt, jag har gått på akupunktur, jag tränar regelbundet, jag såg till att vara i psykisk balans, jag har ätit mina örter och vitaminer, jag har tagit den här IVF med en "klackspark" från början (inte nu). Jag har gjort absolut ALLT i min makt för att få det bästa utgångsläget. Nu är det som all psykisk terror som jag hållt borta bara överöser mig med tyngd.

Igårkväll fick jag psykbryt och självklart är det maken som får all skit, han är inte förtjänt av det. Han förtjänar det allra bästa och ingen hormonstinn hagga, jag vill inte vara den här bitterfittan. Just nu känns det som att jag aldrig mer vill ställa min fot på denna klinik vi går på -är så trött på allt som har med IVF att göra just nu -det är helt sanslöst. Men innerst inne så skriker längtan om ett syskon, suget efter ett till barn är för stort för att jag kan släppa tanken på att göra IVF på IVF tills det ger resultat. Men hur länge ska man kämpa. Läkarna säger att jag fortfarande är ung (31 år), men jag känner mig lastgammal och trött.

Varför ska det vara så jobbigt och fruktansvärt tröttsamt att skaffa barn??

Det ska vara.....

......gott och leva, annars får det kvitta.....




-Bloggat ifrån min Iphone.

Ruvardag 3

Om vårt lilla embryo har valt att fortsätta leva så fyller det 5 dagar...

hipp, hipp, hurra!!

Såhär ser ett 5 dagar gammalt embryo ut

(bilderna är lånade från internet -okänd källa).

När fäster ägget?

Har googlat runt lite och hittat en del fynd (dock vet jag inte hur trovärdiga källorna är). Min fråga är förstås...när fäster ägget? Vad jag förstår så kan det ta upp till 7 dagar, men jag vill ha lite mer specifikt.

Här kan ni läsa mer om det.

Kortfattat:

When does the embryo implant following IVF transfer?
A healthy human embryo will hatch from its shell on dag 5-7 after fertilixation and implant within hours after hatching out. So actual invasion of the embryo with attachment to the uterine wall occurs about 2-5 days after a day 3 transfer and within 1-3 days after a day 5 transfer.

How soon to do a pregnancy test after IVF?
About 9-11 days after the transfer (9days for dag 5 transfer and 11 days for day 3 transfer), we do a blood test to find out if she is pregnant. If embryo implantation has occurred, HCG hormone will be detectable in the mother`s blood at that time.

How soon can I do a pregnancy test after IVF?
We don`t recommend doint a ruine pregnancy test (HPT) after IVF. The reason is that there are a lot of falsely negative results. We have seen many beautiful babies born after the wife called us to say that she tottk a home urine pregnancy test that was negative. A blood test is needed becauses it is mych more sensitive and reliable.

Så med andra ord, utifrån min situation som fick ett 3 dagars gammal embryo tillbaka så borde det fästa från dag 2-5 och from dag 11 från införingen ska man kunna genom blodprov se om man är gravid.

Jag läste en till grej, som kunde vara ett tecken på att det har fäst.......det sjuka är att det stämmer in på mig. Tänkte inte gå djupare in på det då det känns som jag lätt kan vara en som överanalyserar allt :):). Jag har bara lite kontrollbehov, thats all!!

Nu får det vara nog med bloggandet för denna timme:) Ha det gott!

Många gravida?!

Jag upplever att det är många nu som har plussat på stickan, det är SÅ roligt och jag blir SÅ avundsjuk. Har lyckats hålla borta den där känslan i flera, flera år nu, det här med avundsjukan på gravida kvinnor. Men nu när man är uppe i en behandling så ligger det så nära till hands att jag blir riktigt avundsjuk på de som lyckas plussa och självklart som lyckas behålla bebisen i magen.

Möttes av en glatt överaskning i morse när jag såg att Wilda Matilda hade plussat,

GRATTIS tjejen!!


Jag hoppas även att det kommer gå bra för Jenny_Maria idag!!

Är nu inne på ruvardag 3, jag genomför ett litet experiment som jag kommer återkomma till om några dagar. I kroppen min känner jag inget märkbart mer än att brösten är snart helt fria från svullnad och ömhet. Men molande värken i magen och äggstockarna kommer och går som den vill. Känner mig fortfarande uppblåst och igår var jag stenhård på magen. Så någon träning blir det inte för mig än på några dagar:(

Ruvardag 1 blir ruvardag 2

Har inte fått mycket gjort idag, känns som hela min kropp har gått ner sig. Känns som den tar igen sig från all nervositet och adrenalin som har pumpat i min kropp ett par dagar nu. Förutom att jag har legat utslagen i soffan, duschat, legat utslagen i sängen så har jag surfat runt lite om det här med ruvardagar.

De flesta verkar anse att ruvardag 1 är på den dagen man för in det befruktade ägget, då man börjar ruva den dagen. Så nu har jag ändrat från dag 1 till 2. Men vad spelar det för någon roll egentligen, för jag vet att jag kommer iallafall testa i förtid -jag vet redan nu att jag kommer inte hålla mig. Fast jag har ingen plan ännu, den kommer säkerligen imorgon. Men den kommer jag hålla för mig själv, ni kommer garanterat få reda på när jag testat:)

Barnmorskan sa i går, att nu kommer den värsta tiden för er. Jag slog bort kommentaren och sa det, att det spelar ingen roll vad som händer de kommande 14 dagarna för jag har fått in ett befruktat embryo i mig och det slår ALLT! Pytsan heller, det ända jag tänker på är att vi faktiskt har något i min livmodern nu.....så jävla irriterande!! Varför ska det vara så svårt att bara leva som vanligt, sköta sina studier och vara den där glada frugan och den perfekta modern...skit, blä och skit!

Tänkt att för en minut få slippa tankarna, jag förstår dig lilla embryo om du inte fixar att vara kvar i denna tjötiga kvinnans livmoder, jag förstår dig, men jag ber dig lilla liv att du är kvar och ger mig en ärlig chans. Bara det har visat + på stickan, bara att du är kvar till moderkaksprovet ska göras, bara du är kvar tills vi vet att du är frisk, bara, bara, bara...........

Ruvardag (RD) 1

Är osäker på när man räknar ruvardag 1, om det är på ET dagen (äggåterinförardagen) eller dagen efter. Men jag kör på dagen efter tror jag, vilket är i dag.

Har fortfarande svårt att förstå att det faktiskt finns ett befruktat ägg i mig, efter 4 IVF med inga återförande så kanske det är lätt att känna så. Nu hoppas jag bara på att det är en frisk rackare, som är fri från translokation och allt annat skräp som finns som gör att den inte vill fortsätta sin utveckling.

Psykiskt: ok
Fysiskt: Lite molande värk i livmodern och äggstockarna, dock har brösten minskat i sin ömhet vilket är skönt.

Bilder

Så här fördes embryot in i mig.

Såhär ser det ut i mig nu (förhoppningsvis) -morula på dag 4.

Såhär såg vårt ägg inte ut, det här är ett 8 celligt icke bra ägg.



Såhär såg vårt befruktade ägg ut på skärmen innan det fördes in i mig:):)

Efter äggplock såg det ut så här, en spermie förs in i ägget (ICSI)

Alla bilder i inlägget är lånade från internet -okända källor.

Ruvare sen 5 tim

Sen 11.35 är jag ruvare till ett 8 celligt ägg som enligt kliniken såg fint ut. De andra hade avstannat i sin celldelning.

Efter ägginsättningen så tog all energi slut och jag bokstavligen stupade i säng när jag kom hem.

Vaknade precis av att maken och dottern kom hem, det är nog dags att gå upp:)

Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att det är på riktigt......



-Bloggat ifrån min Iphone.

Spänning

Om 50 min åker vi till kliniken, bara de inte hinner ringa innan. Jag är så jädrans nervös att jag håller på att sk-ta på mig, det är så nära nu, SÅ nära!!

Nu ska jag gå och duscha, försöka vara positiv och framförallt tänka på nåt annat.

Jobbig väntan

Gårdagen var ett helvete, det var i försig väntat att det skulle vara jobbigt. Men man glömmer HUR jobbigt det är med denna väntan och ovisshet.

Mobilen har väl ringt vid 5-6 gånger idag och varje gång har jag hoppat lika högt av ren och skär rädsla att det är kliniken som vill meddela tråkigheter.

Än så länge har de inte ringt, så nu kan vi koppla av....iallafall till imorgon bitti då embrylogerna jobbar igen. Så vi slappnar nog inte av förrän minst ett embryo befinner sig i min livmoder imorgon kl:11.35.

För att få tiden att gå idag bad jag maken hitta på nåt roligt för mig, så det bar iväg för att kolla på en tomt som våra vänner köpt samt lite fika hos svågern med familj. Dagen har gått fort och det är räddningen.

Imorgon börjar rädslan igen att de ska ringa, men varför egentligen för jag kan inte göra ett skit åt situationen än att be till högre makter.

Till lunch åt vi det dom bilden visar....och just nu känns min mage lika svullen som pizzan ser ut:)


-Bloggat ifrån min Iphone.